Sannes Sanning.

Igår satte jag mig på handikapp-platsen på bussen. Ni vet den dära på vänster sida som man fäller ner? Så kom det på en ganska gammal gubbe. Även om det bara satt en person var på båda tvåmannasätena som också är till för gamla o handikappade på högersidan, ställde han sig framför mig o råglodde. Jag fick dåligt samvete o satte mig bredvid en av de andra personerna på handikapp-platserna. Han satte sig såklart ner på min gamla plats. Riktigt dålig stil av honom. Han kunde lika gärna tagit platsen jag fick flytta till (den är till och med lättare att sätta sig på) men NEJ, av principsak SKA han få mig att resa mig upp. Bara för att han är gammal. Det är inte som att han betalar extra på bussen eller något i den stilen för att få den här förmånen heller. Nej, det räcker med att han är gammal. O visst finns det pensionärsrabatter också?

O vad vet han egentligen? Helt seriöst tror jag att jag har större problem med mina ben än vad han har. Han struttar bara på bussen o förväntar sig att alla ska lämna plats för honom.

O de snackar om dagens ungdomar? Ehrm. Nej, tack. Dagens bortskämda pensionärer var ordet.