Sannes Sanning.

Det har varit en sån dag när allt känns så himla bra precis som det är. Mobilen ligger på ljudlös, o även om jag skulle hört ett vibrerande skulle jag inte brytt mig. Andra spelar ingen roll just nu. Det är bara vi, jag o MD. Fan vad jag gillar att vara kär!

Festa, hyra film, träffa männsikor? Nej, nej. Här har vi legat o slötittat tv, gått igenom halva min garderob (o det är inte lite det!) o ätit äkta svensk mandeltårta special edition med daim o apelsinsmak. O det känns bara så sjukt rätt. Fast det är fredag.

Det har hänt en del sen tiden jag uppdaterade dagligen ungefär sådär i augusti.

Det har blivit vinter, jag har varit en vecka till i turkiet, jag har jobbat röven av mig för en otacksam chef, MD har kommit hem, mitt hår har färgats mörkare, jag har hatat mitt jobb när chefen kommit in o skrikit att vi är handikappade, jag har älskat det när jag kommit hem med 850 DKK i dricks på en dag, jag har försökt förklara för MD hur rädd jag är för familjer utan framsteg, bätsj har flyttat ut, jag har börjat känna mig som en flickvän, jag har inhandlat mysiga vinterskor för 1500:- som varken tål regn, snö eller salt, jag har funderat på att åka till afrika o rädda lejon i en månad, jag tar sedan några dagar tillbaka tider på mitt älskade donkan igen eftersom alla anställda på mitt jobb i dk fick sparken pga av ombyggnad o jag har nästan lärt mig tycka om julen.

(Okej, det där sista var överdrift. Jag tycker inte alls om julen. Men MD o jag satte på julmusik, o pyntade mitt rum med MASSA julgrejer o juljus. Han hade tom köpt julpynt till mig för att han vill att jag ska tycka om julen. På julafton jobbade jag, kom hem på kvällen o umgicks med mamma o mormor någon timme o öppnade julklappar innan bätsj kom o vi låtsades att det var en helt vanlig dag. Så jag har inte hatat i alla fall. Men som sagt är det lite för mycket att säga att jag tycker om den.)

Nej, gammal kärlek rostar aldrig. Därför har jag nu jobbat på McDonald's med mina kära gamla kollegor i tre kvällar i streck. Det har varit kul. Speciellt eftersom det är så mycket som är förändrat. Rännorna där vi lägger burgarna innan de säljs till exempel.


Jag (lägger cheesburgare i helt fel ränna): Oj, bara skoja. Där ska de ju inte alls ligga!

Kollega: Ha ha. Vad du är rolig.

Jag: Jag vet, sjukt att jag inte får extrabetalt som stå-upp-komiker.

Kollega: Sjukt att du får betalt för något jobb alls.

Men jag TÄNKER faktiskt bortförklara mig. Jag o MD har nämligen haft semester. Yes, SEMESTER, hör ni det? Man skulle nästan tro att våra chefer känner varandra eftersom vi fick gå i princip samma dag.

Sen glömmer vi den där lilla detaljen med att vi inte får komma tillbaka igen va?

...att springa igenom ett tåg o leka att man är en pingvin. Gunga med kroppen sådär gulligt som småbarn gör (fast när vi gör det ser det mest riktigt skadat ut) o försöka utstöta pingvinljud.

FYI. Det är svinsvårt att låta som en pingvin.

Diana säger:

Hello  
Sorry to add you like this. My name is Diana
I am the ex of someone you have on MSN

He dared to cheat on me so I'm adding all of his contacts to show them the X videos we made together
You can see them on www.dianasrevenge.com
It's free but you have to confirm you're at least 18

Igår satte jag mig på handikapp-platsen på bussen. Ni vet den dära på vänster sida som man fäller ner? Så kom det på en ganska gammal gubbe. Även om det bara satt en person var på båda tvåmannasätena som också är till för gamla o handikappade på högersidan, ställde han sig framför mig o råglodde. Jag fick dåligt samvete o satte mig bredvid en av de andra personerna på handikapp-platserna. Han satte sig såklart ner på min gamla plats. Riktigt dålig stil av honom. Han kunde lika gärna tagit platsen jag fick flytta till (den är till och med lättare att sätta sig på) men NEJ, av principsak SKA han få mig att resa mig upp. Bara för att han är gammal. Det är inte som att han betalar extra på bussen eller något i den stilen för att få den här förmånen heller. Nej, det räcker med att han är gammal. O visst finns det pensionärsrabatter också?

O vad vet han egentligen? Helt seriöst tror jag att jag har större problem med mina ben än vad han har. Han struttar bara på bussen o förväntar sig att alla ska lämna plats för honom.

O de snackar om dagens ungdomar? Ehrm. Nej, tack. Dagens bortskämda pensionärer var ordet.

Jag stod i en ganska bred gång o pressade mig mot hyllorna så en gubbe i rullstol kunde komma förbi.

Tack för att du låter en smal man i en bred stol komma förbi, sa han o skrattade med en halvt tandlös mun.

Jag föll direkt. Så SJUKT söt!

... när man "råkat" slänga i sig lite (eller okej, en stor to go-kopp) med extragjord strawberry daiquiri på jobb, o sen råkar putta till en tjej när man springer ner för rulltrappan till metron (nu var det faktiskt hennes fel - walk left, stand right - men ändå) o vänder sig om för att säga förlåt o stinker sprit.

Bara sådär en vanlig onsdagseftermiddag liksom.

Men nu ska jag försöka skriva igen. Detta är ju faktiskt kul. Det hade jag glömt.