Att vara virrig
För jag tog med mig en killes nycklar hem från jobb. Var inte meningen, de låg liksom bara i min ficka. Han ringde efter ungefär en halvtimme, o eftersom vi bor så när varandra o han skulle bort någonstans tyckte han att jag kunde lägga dem i hans brevlåda. Perfekt, eftersom jag då slapp åka hela vägen tillbaka till jobb.
Sagt o gjort, jag fick hans adress o tog en liten vinterkvällspromenad med MD i snön.
Några timmar senare fick jag ett sms:
Tack så mycket för nycklarna. Det var gulligt.
Precis som det varit världens uppoffring för mig. Är ju egentligen självklart om det är jag som snor dem. Men himla sött. Det är i såna stunder som jag får hopp om mänskligheten igen.
Kommentarer
Trackback
