Sannes Sanning.

Det kom en extremt gammal tant o skulle beställa. En sån som man ser på långt håll att man måste skrika till om de ska höra vad man säger.


Hon: Hej. Jag vill ha tio McDonald's.

Jag: Alltså. Vi HETER McDonald's, det är inget vi säljer.

Hon: Men jag vill ha tio McDonald's!

Jag: Men. Tänk dig IKEA. Där kan du köpa möbler, men du kan inte köpa hela IKEA.

Hon (börjar verkligen låta gammal): Men jo..? Vad heter de då? Tio såna dära små bullar. (När hon säger bullar kniper hon med båda händerna i luften)

Jag: Vi säljer inte bullar, tyvärr. Du kanske menar cheeseburgare? Det är som bullar fast med kött i?

Hon (förtvivlad): McDonald's! Jag vill ha såna (kniper med fingrarna i luften) .. eh (kniper ännu mer)... BULLAR!

Jag (börjar bli smått irriterad): Men vi HAR INTE bullar. Cheeseburgare är det nog du menar.

Hon (börjar rota i väskan): Jag har det på en lista här.. åh, jag vet det.

Jag (försöker smygkika på listan men allt står med gammeldags skrivstil): ...

Hon (pekar med ett ostadigt finger mitt på listan): Jo, här står det!

Jag: Men där står tio McDonald's! Det kan du ju inte köpa.

Hon (i falsett): Jo! Såna dära små bullar (kniper som fasiken med fingrarna i luften)!

Jag: Vet du vad? Nu slår jag in tio cheeseburgare, så får vi se om det blir rätt?

Hon: Ja, det blir bra. Det var nog det jag ville ha.