Hemma igen
Bestämde mig för att jobba idag. Så det gjorde jag. Är väl inte helt arbetslös fast att jag egentligen hade anställning i Turkiet till november. Min kära donkan finns alltid kvar. Idag firade vi fyra år o femton dagar.
Marcus kom förbi på min rast. Har verkligen saknat honom! Han slutade för ett halvår sen. Han spelar i ett band. Jag o curre står längst fram o skriker på deras spelningar så hans mamma tror att han är otrogen o hans pappa förtroendeingivande säger till honom att satsa.
När vi satt ute o rökte kom Babi.
Babi: Men Marcus! När ska jag få slippa se ditt fula tryne? (hans svenska är inte så bra, men är säker på att det var det han menade)
Marcus: När du åker hem till ditt hemland!
Jag: Hahaha!
Babi: ...
Jag: Vad har du gjort egentligen? (pekar på Babis öppna gylf)
Babi: (knäpper snabbt gylfen o försöker le)
Marcus: Stannade du till på vägen eller?
Babi: (utstöter ett fniss-liknande läte)
Jag: JA, det gjorde han! TITTA han har ju LÖV i håret!
Marcus o jag: HA HA HA!!!
Ibland låter vi hemska. Men det är vi inte. Vi störda människor som jobbat på donken för länge har vår alldeles egna humor. Vi kallar den den bästa.
Jag o Marcus förra sommaren
Ignorera hur halvt efterbliven jag ser ut. Låt också bli att notera att jag försöker forma en bokstav med mina korvfingrar utan naglar. Marcus gör i alla fall ett "M". Det står för Marcooosccc. Det är hans gb-namn. Vi tycker sånt är kul.
Kommentarer
Trackback
