Det jobbigaste
Svårast med det här humöret är ändå att jag är kär. I en dansk. Som jobbar i turkiet. HUR JÄVLA DUM KAN MAN BLI?! Att jag ens inbillar mig för en sekund att det skulle bli riktigt allvar är bara skrattretande. Sen vänder det. Han ska faktiskt inte jobba i vinter, sa att han kommer hem för min skull. Semester har han i augusti, o kommer hem då också. Detta betyder alltså att jag ska gå o vänta hela sommaren på att den ska gå fort. Fortsätter den såhär skit är det i och för sig inget problem. Men vänta. O vänta. Försöker lita på honom, men tjena. Han är guide. Vet ni vilka rykten de har eller? Varför skulle han gå o hålla på sig o inte leva bara för att det sitter en svensk pige som fått sparken hemma i sverige? I denna stund har jag jävligt svårt att se svaret på den frågan. O jag hatar det.
Har egentligen mission-sluta-svära. Men vet ni va? Skit, bajs o fittmög, jag orkar inte.
Kommentarer
Trackback
