Sannes Sanning.

För en gångs skull har jag sovit ordentligt, utan bätsjs jobbiga andning. Han var iväg i någon stuga där det bråkades o folk spydde på borden. Inte för att det har med saken att göra. Jag tyckte bara det var kul. Men tror ni jag fick fortsätta njuta? Nope. Just när jag låg o mös som bäst i vänsterns säng ringde han. O hade såklart glömt nycklarna. Så jag fick bege mig hemåt.

O här sitter vi nu o är lika sociala som vanligt. Han med sin dator o jag med min.