Knowing is better than wondering?
Bätsj fick ju inget av Rosa Håret på lekplatsen o har sen dess varit ganska desperat med att hitta ett ställe att rajta henne på. Sexuella aktiviteter i min säng är som sagt uteslutet för hans del, o eftersom hon bor hos sin pojkvän kan de inte vara där heller. Så ikväll ska han sova hos en kompis. Med henne då såklart. De är onda.
Igår satt hon som tror att hon är hans flickvän o grät sig alldeles rödsvullen av någon konstig anledning. Det som satte igång det hela var att han inte skickat sms på hela dagen. Måste vara svårt för henne. Hon har fortfarande ingen aning om vilket svin han är. Vågar knappt tänka på vad hon skulle ta sig till då.
Grejen är nu såhär att i november gjorde vi en deal, bätsj o jag. Eftersom varken han eller jag haft ett förhållande där vi lyckats vara trogna (allra minst när vi två var tillsammans) lovade vi varandra att vara trogna nästa gång vi hade en respektive. Var vi inte det skulle den andra få lov att säga det till den stackars bedragne saten utan att den som varit otrogen kunde bli sur. Nu är ju frågan här; ska jag säga det? Antagligen ser hon mig då som det svartsjuka exet. Hon har tom kläckt ur sig "det första jag skulle göra om jag varit du är att spara ihop pengar så jag kunde flytta ut från mtt ex" till bätsj. Han säger att det man inte vet inte gör ont, o att hon kanske aldrig kommer att få reda på det. Men vadå? Hade min pojkvän varit otrogen mot mig hade jag velat veta det, oavsett vem som berättade det för mig. Det ÄR bättre att veta. Eller?
Kommentarer
Trackback