Otroligt
Klockan är inte ens 10 o jag är vaken. Kan i och för sig bero på att jag slocknade runt 1 igår. Trots att MD fått i sig lite dricka o skickade söta sms o bätsj fått tag i det absolut sista avsnittet av prison break. Det kallar man trötthet.
Inte för att jag fick sova ifred sen då. När avsnittet var slut kom bätsj uppkrypande o petade på mig med pekfingret o viskade samma läskiga saker som han gjorde för någon natt sen. Dock blev jag inte rädd, bara förbannad. Ni vet på det där trött sättet där man bara mummel-skriker elaka saker o inte tar in vad den andra säger? Han tytnade o nöjde sig med att hålla om mig ordentligt. Jag slocknade direkt. Inte precis i MD's famn som hade varit drömmen. O inte var det en speciellt trygg famn heller.
Men att ha armar runt sig när man somnar är aldrig fel.
Kommentarer
Trackback
